Ja så är det i bland, och man tänker till vad ett liv är? Så mycket tid man lägger på sitt jobb, för att få i hopp till sina pengar. Och en dag är man bara borta. Och efter ett antal år vet knappast folk om att man har funnits.
Det är barnens farmor som gått bort. Ja det är ju naturligt när man snart ska fylla 95år.
Men med den historien om när hon var barn som hon har berättat, skulle det varit bra om det funnits ner skrivet. Om hårt jobb på en gård som ung flicka. Och när krigsplan flög över hustaken, och mycket annat. Vi tänder ett ljus och minns alla fina stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar